Behöver vi verkligen en ny mobil så fort det kommer en ny modell - och har luften gått ur kimatdebatten?
(Södermanlands Nyheter 10/8-2010)
Efter klimatmötet i Köpenhamn var det som om luften gick ur. Klimatfrågan mer eller mindre försvann från dagordningen. Men hotbilden har inte förändrats, och arbetet för att åstadkomma ett internationellt avtal fortsätter.
De politiska signalerna inför nästa klimatkonferens - i Mexiko i december – är dock allt annat än positiva. De av FN ledda förhandlingarna står och stampar. I EU diskuterar medlemsländerna fortsatt om man skall skärpa sina egna klimatmål. Inga beslut är fattade.
I Sverige har vi valrörelse och klimatfrågan märks knappt i debatten. I USA har planerna på ett energi- och klimatpaket i senaten lagts på is. Utan en ambitiös lagstiftning i Amerika är det svårt att se att förhandlingarna kan föras framåt.
Samtidigt som detta sker – eller inte sker – får vi hela tiden nya bevis för att klimatförändringen är på allvar. Det första halvåret i år – den kalla vintern i Skandinavien och Ryssland till trots – är det varmaste världen upplevt sedan vi började mäta temperaturen.
Extrema väderförhållanden blir allt vanligare. Rekordvärmen just nu i Ryssland är ett exempel. Översvämningarna i Pakistan ett annat. Ingen kan påstå att varje enskild händelse beror på klimatförändringen, men trenden är tydlig. Beslutet i Ryssland att införa exportförbud av vete är en föraning om konsekvenserna på sikt av ett allt varmare klimat.
Ett annat tecken på att klimatet förändras är isläget i Arktis. Dess utbredning har i stort sett halverats under sommarmånaderna, jämfört med läget för tio, femton år sedan. Än viktigare, isen är betydligt tunnare än vad man tidigare uppmätt.
Trots allt finns det även positiva nyheter på klimatfronten? Utvecklingen vad gäller ny teknik – både för alternativ energi och att använda energin mera effektivt – går framåt med stormsteg. Trots finanskrisen var 2008 ett rekordår vad gäller investeringarna i förnybar energi i världen. Mer än 150 miljarder dollar investerades i sol, vind, vattenkraft och modern biomassa. Över 40 % av den utökade elkapacitetetn i världen var förnybar energi. Utvecklingen fortsatte uppåt 2009 och gör så även i år.
En viktig orsak är att kostnaderna för den alternativa energin sjunker snabbt. Man talar om lärkurvor. Normalt brukar kostnaden för ny teknik sjunka med 10-12 % varje gång efterfrågan fördubblas. För både vind och sol är utvecklingen mera positiv. Särskilt snabbt sjunker kostnaderna för solceller. En forskningsrapport från delstaten North Carolina i USA i veckan menar att redan idag är det bättre ur kostnadssynpunkt att investera i solel än i ny kärnkraft. Och då har man bara tittat på ekonomin. Om säkerhetsfrågorna dessutom vägs in borde valet vara än mer självklart.
En studie från European Climate Foundation visar att EU kan klara minst 80 % förnybart i energimixen – det är 10 % idag – fram till 2050. Då skulle utsläppen av växthusgaser sjunka drastiskt. Man skulle tro att kostnaden avskräcker, men studien visar på det motsatta förhållandet. Den totala kostnaden för energiförsörjningen under perioden skulle bli 10-15 % lägre – som en effekt av att energin används mera effektivt och på grund av de snabbt fallande kostnaderna för alternativen.
Så även om klimatförhandlingarna sniglar sig framåt finns det hopp. Som så ofta är det innovationer och ny teknik som ger möjligheter där politiken kört fast. Vi kan alla dra vårt strå till stacken som konsumenter. Grön el, energismarta apparater, bättre isolerade hus samt alternativa bränslen, som biogas, ger rätt signaler på marknaden.
Anders Wijkman
(SVD Brännpunkt 30/7 2010)
Vem har behov av Iphone 4?iPhone 4 lanseras inom kort i Sverige. Otaliga konsumenter väntar otåligt. Nyheterna om den nya telefonens alla finesser har läckt ut sedan månader tillbaka. För många är säkert nya tillämpningar det som drar mest - en bättre kamera, bildtelefon, häftiga spel etc.
Men för åter andra är det nyheten i sig som lockar. ”Novelty”. Den genomsnittliga tiden för mobilinnehav har sjunkit drastiskt. Ständigt nya produkter och ny design gör att jakten fortsätter. För många konsumenter dyker frågan inte ens upp: ”Behöver jag den nya modellen?” Att äga den senaste modellen har blivit ”ett måste”, en del av ”imagen”.
De affärsmodeller som telekomföretagen använder sig av driver på utvecklingen. Som konsumenter erbjuds vi ständigt nya, häftiga produkter för en spottstyver. Motprestationen blir att vara telekombolaget troget som kund ett par år framåt.
Sverige är ett av de mobiltätaste länderna i världen. Men utvecklingen är explosiv över hela världen. Marknaden i länder som Kina och Indien växer med 8-10 miljoner nya abonnenter varje månad. Även i Afrika är tillväxten stark. Redan idag är det fler människor i Afrika som har tillgång till mobil än som har rent vatten och sanitet inom räckhåll.
Utvecklingen av mobiltelefonin är en fantastisk framgångssaga. I många utvecklingsländer är det via mobilen - inte datorn - som människor får tillgång till nätet och rader av tjänster som underhållning, undervisning, krediter och hälsoråd. Tekniken kan, rätt använd, ge många värdefulla bidrag i fattigdomsarbetet.
Men även om de affärsmodeller som använts varit oerhört framgångsrika, är det något fundamentalt osunt med marknaden för elektroniska apparater. Miljarder mobiltelefoner och annan elektronik hamnar på sophögen varje år. De allra flesta av oss vill ha del av de senaste modellerna och tillämpningarna. Men måste det ske till priset av en så grotesk materialförstöring?
Dagens mobiltelefoner är både små och lätta. Där har mycket hänt i positiv riktning. Jag minns min första mobil i början av 1980-talet, Den vägde flera kilo och var stor som ett hus. Men antalet mobiler räknades i tiotusental på den tiden. Idag finns det nära 5 miljarder mobiler i omlopp i världen.
Enligt FN är elektroniskt skrot den snabbast ökande avfallstypen i världen – uppskattningsvis 50 miljoner ton förra året. Återvinningsprocenten är låg. I USA i snitt 10 %, i EU något bättre. I de flesta utvecklingsländer finns inga återvinningssystem över huvud taget. Rader av giftiga ämnen läcker ut på soptippar världen över och värdefulla metaller tas inte till vara.
Gifterna i avfallet är en viktig del av problemet. Ett annat har att göra med själva gruvdriften - både för dess skador i naturen men också för att vissa mindre vanliga metaller - sk rare earths – blir allt svårare att få tag på. EU-kommissionen presenterade nyligen en rapport, som pekar ut sammanlagt 14 metaller som kritiska för både elektronik- och energiindustrin. Bland dessa märks platina, indium, beryllium, mangan, niobium och tantalum. Precis som många geologer nu varnar för ”peak oil” finns det allt flera experter som varnar för ”peak rare earths”.
Den snabba expansionen inom IT-området är bara ett av många exempel där den snabba genomströmningen av material i samhället inte är hållbart på sikt. ”Slit- och släng” var ett högst tveksamt koncept redan för utvecklingen i USA och Europa. I en värld med snabbt växande ekonomier som Kina, Brasilien och Indien är modellen omöjlig. Men var ser vi det nödvändiga omtänkandet?
Experter gör idag bedömningen att antalet elektroniska apparater i världen, kopplade till Internet, kommer att ha minst tiodubblats till 2020. Från drygt 5 miljarder till över 50 miljarder. Den avgörande frågan är naturligtvis hur energi- och materialförsörjningen skall gå till? Precis som åtgärder nu vidtas för att reglera finansmarknaden och rader av osunda krediter, måste samma tänkande prägla användningen av naturens resurser. En rejäl utmaning både för politiken, företagsamheten och oss konsumenter:
- Politiken måste våga ställa krav på en långt effektivare energi- och materialhantering. Lägre skatt på arbete och högre skatt på användning av jungfruliga råvaror är en väg att gå.
- Företagen måste våga ifrågasätta rådande affärsmodeller. Att främst tjäna pengar på att det snurrar så mycket energi och material som möjligt igenom systemet är inte ansvarsfullt. Genom leasing istället för att sälja produkter kan mycket vinnas. Ansvaret för materialet i en produkt ligger då kvar hos producenten. Det uppmuntrar till längre livslängd hos produkterna, möjligheter till uppgradering då nya tjänster lanseras och maximalt effektiv återvinning.
- Som konsumenter måste vi ta långt större ansvar än idag. En viktig fråga vid varje inköp måste vara: ”Behöver jag verkligen en ny modell?”
Anders Wijkman, Tällberg Foundation